Efter en sen gårdagsnatt och ett par timmars dösnack med Knutsson i telefon (han ringde mig som tur var) så kom man äntligen till sängs. Under hela natten har man sovit som en stock, och jag väcks runt 11-hugget av att min storasyster Jenny ringer för att gratulera mig på min födelsedag. Inte bara ville hon "gratta mig" utan hon frågade även vad jag önskar mig på min stora dag. Lika frågandes som henne svarar jag att jag inte har en aning om vad jag kan tänkas vilja ha. Förklaringen fortsätts med att jag berättar att jag bara har önskat mig pengar av såväl mamma som pappa. Pengaidén får en twist och hon kontrar med ett presentkort. "Det blir perfekt" avslutar jag med.
När samtalet väl avslutas så tar jag mig en titt på min telefon för att se vad klockan är. Ett par grattis-SMS hade även hittat vägen till min telefon. Alla meddelanden besvaras och datorn slås på.
"7 nya händelser" står det på min facebook. "Oj, det var värst" tänker jag. "Klockan är ju bara 11:00". Det är övervägande släkt och lite vänner som hade skrivit på min "wall". Jag tackade för alla gratulationer (på både norska och svenska). Emil gav mig en födelsedagspresent som inte lär vinna något "PK-Pris", men samtidigt känner han mig alltför väl, och vet hur mycket jag uppskattar skum humor.
Man måste kunna skämta om det mesta. Det som han länkade SKA man kunna skoja om utan att vara "rasist", så jag illustrerar i form av ett klipp på youtube vad jag menar:
Kalle Anka: Invandraren
Resten av dagen återstår att se vad som händer. Jag fick förslaget av mitt systerskap om att göra en tårta, men jag har ingen (normal person) att äta den med. Victor ville nämligen dyka upp ikväll efter att han har tofflat hos flickvännen (ja' e' int' bitter), och känner jag han rätt så gör han som myrorna i Kalle Anka (passande nog): Han skär upp en liten bit av tårtan och bär iväg på resten.
Skämtosido: Vi får se vad dagen har att erbjuda. Elin föreslog en födelsedagsfest, likt den förra året, men jag tror nog tyvärr inte att det blir av. Riktigt längesedan man hörde av den gamla harskranken, riktigt kul när gamla vänner säger hej :)
Glenka - Fyller ju år idag!
tisdag 23 februari 2010
fredag 29 januari 2010
Linköping - Luleå: Glenka gör bort sig i klacken x2
Matchen mellan Linköpings HC - Luleå skulle bli en ganska rolig match trots förlusten. Jag märkte att det inte fanns någon klackledare för kvällen i Luleåklacken, så jag bestämde mig för att ta saken i egna händer. Vid flertalet tillfällen lyckades jag riva igång klacken bra, med Jeppe som hjälpte till fint. Sedan fick jag den "briljanta idén" att köra klassikern: "Ge mig ett L!" för att sedan bokstavera till "L-U-L-E-Å". Brukar man gå på olika sportsevenemag så vet man vilken ramsa jag menar. Händelseförloppet utspelades sig som följer:
Glenka:
- Ge mig ett L!
Klacken:
...L!
Glenka:
- Ge mig ett U!
Klacken:
...U!
Glenka:
- Ge mig ett E.... FAAAN! *sjunker ihop i fosterställning* JAG MENAR ETT L!
Sedan bokstaverade jag färdigt och ropade efteråt: "Kan jag få en revansch på den sen?" Folket skrattar och ropar: "JA!"
Efter matchen så kom det fram en snubbe från klacken och "High-Fivade" och tackade mig för en bra insats. Vi hade även (som så ofta förr) kommit bra överrens med okänt folk tidigare som vi diskuterade hockey med.
Man kan tycka att den där grodan vore nog för Glenka på hockey. En person vi stötte på i klacken berättade om när han var på hockey i Coop Arena på matchen Luleå - HV71 nu i början på januari. Han berättade om en unge (?) som hade ropat att Stefan Liv hade tur och var ful. Självklart misstänkte både jag och Jeppe att det kan ha varit en groda som flög ur mig 120 mil bort och som följt med oss hit ner igen. Faktum är att den grodan finns på film, och jag är väl inte sämre än att jag kan illustrera vad jag menar:
(Tyvärr var jag inte medveten om att Jesper filmade detta)
Vi är dock inte helt säkra på att han menade mig, men det var nog inte så många som sa just de orden han beskrev på just den matchen ;)
Glenka - Bjuder på två ishockeyhistorier av högsta klass
Glenka:
- Ge mig ett L!
Klacken:
...L!
Glenka:
- Ge mig ett U!
Klacken:
...U!
Glenka:
- Ge mig ett E.... FAAAN! *sjunker ihop i fosterställning* JAG MENAR ETT L!
Sedan bokstaverade jag färdigt och ropade efteråt: "Kan jag få en revansch på den sen?" Folket skrattar och ropar: "JA!"
Efter matchen så kom det fram en snubbe från klacken och "High-Fivade" och tackade mig för en bra insats. Vi hade även (som så ofta förr) kommit bra överrens med okänt folk tidigare som vi diskuterade hockey med.
Man kan tycka att den där grodan vore nog för Glenka på hockey. En person vi stötte på i klacken berättade om när han var på hockey i Coop Arena på matchen Luleå - HV71 nu i början på januari. Han berättade om en unge (?) som hade ropat att Stefan Liv hade tur och var ful. Självklart misstänkte både jag och Jeppe att det kan ha varit en groda som flög ur mig 120 mil bort och som följt med oss hit ner igen. Faktum är att den grodan finns på film, och jag är väl inte sämre än att jag kan illustrera vad jag menar:
(Tyvärr var jag inte medveten om att Jesper filmade detta)
Vi är dock inte helt säkra på att han menade mig, men det var nog inte så många som sa just de orden han beskrev på just den matchen ;)
Glenka - Bjuder på två ishockeyhistorier av högsta klass
måndag 18 januari 2010
Då var den genomförd - Den första balträningen
Vilken dag, den började inte särskilt bra. Klockan började bli lite för mycket, och jag stressade för att bli klar. Det som drog ut var ett samtal med polare victors mamma som är väldigt pratglad, och efter ett tag så lyckas jag även komma iväg. Efter ett tag, när jag börjar närma mig busshållplatsen så slänger jag ett öga på klockan. Det var nu 4 min kvar tills den gick, och jag hann.
"- Det är väl bäst att jag skickar iväg en sms-biljett till bussen" tänker jag. Skickar iväg texten "LU" till "72365" och vad får man tillbaka: "Saldot på telefonen är för lågt. Vänligen ladda på telefonen och försök igen". Eftersom att jag tar allting bokstavligt, så tar jag löpet mot statoil och laddar på telefonen med 100:- till telefonen. När jag kliver ut från dörrarna till Statoil så ser jag hur min buss kommer. "ASS!" är ordet som ekar i hela ryd, och jag springer mot hållplatsen igen. Precis när jag kommer fram så missar jag bussen - med minsta möjliga mariginal.
Vad gör man då? Nästa buss går om 30 min och man har bestämt att man ska träffa Emelie en viss tid. En sak kan jag lova - du vill INTE komma försent till bestämda tider med henne, de som väljer att göra det har gjort det på egen risk. Ringer en nyvaken Caspar som inte har någon egen vilja. Frivilligt sätter han sig i bilen och kör mig in till stan.
När jag väl kommer fram så har jag ett par minuter till godo igen och inväntar henne. När hon väl kommer fram så beslutar vi oss för att röra oss upp mot gymnastikhallen på Ågatan. Mycket folk på en relativt liten yta är ingen vinnande kombination, hela träningen blev en ständig kamp mot ribbstolarna (eftersom att det var lite trångt).
1-2-3, 1-2-3, 1-2-3 med högerfot fram först, och sedan vänsterfot bak. Svårt att förstå, svårt att skriva ner på ett lättare sätt. Men självklart är det Wienervals jag menar. Det var just den dansen som vi fick lära oss för dagen. Inte jättesvårt, men misstänker att det är mer än bara en 3-stegskombo.
Måste ändå erkänna att det var rätt kul. På min tid, när det vankades bal, så var jag skeptisk till hela konceptet. Det fanns inte heller någon potentiell danspartner för mig. "Varför då?" undrar kanske ni då, och svaret är enkelt: Jag gick på folkungaskolan.
Men nu har jag fått en danspartner som jag vill dansa med, och bara en idiot tackar nej till ett sådant tillfälle.
-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-
Nu är det dags för mig att spara skägg, eftersom att jag vägrar att förlora mot Jeppe i våran "Skäggtävling". Han vann våran Youtubetävling med sitt "Lasse Winnerbäck-bidrag" och det är INTE okej. Att förlora mot Jeppe-Lasse-duon.
Glenka - Dansar och vinner(wiener)
"- Det är väl bäst att jag skickar iväg en sms-biljett till bussen" tänker jag. Skickar iväg texten "LU" till "72365" och vad får man tillbaka: "Saldot på telefonen är för lågt. Vänligen ladda på telefonen och försök igen". Eftersom att jag tar allting bokstavligt, så tar jag löpet mot statoil och laddar på telefonen med 100:- till telefonen. När jag kliver ut från dörrarna till Statoil så ser jag hur min buss kommer. "ASS!" är ordet som ekar i hela ryd, och jag springer mot hållplatsen igen. Precis när jag kommer fram så missar jag bussen - med minsta möjliga mariginal.
Vad gör man då? Nästa buss går om 30 min och man har bestämt att man ska träffa Emelie en viss tid. En sak kan jag lova - du vill INTE komma försent till bestämda tider med henne, de som väljer att göra det har gjort det på egen risk. Ringer en nyvaken Caspar som inte har någon egen vilja. Frivilligt sätter han sig i bilen och kör mig in till stan.
När jag väl kommer fram så har jag ett par minuter till godo igen och inväntar henne. När hon väl kommer fram så beslutar vi oss för att röra oss upp mot gymnastikhallen på Ågatan. Mycket folk på en relativt liten yta är ingen vinnande kombination, hela träningen blev en ständig kamp mot ribbstolarna (eftersom att det var lite trångt).
1-2-3, 1-2-3, 1-2-3 med högerfot fram först, och sedan vänsterfot bak. Svårt att förstå, svårt att skriva ner på ett lättare sätt. Men självklart är det Wienervals jag menar. Det var just den dansen som vi fick lära oss för dagen. Inte jättesvårt, men misstänker att det är mer än bara en 3-stegskombo.
Måste ändå erkänna att det var rätt kul. På min tid, när det vankades bal, så var jag skeptisk till hela konceptet. Det fanns inte heller någon potentiell danspartner för mig. "Varför då?" undrar kanske ni då, och svaret är enkelt: Jag gick på folkungaskolan.
Men nu har jag fått en danspartner som jag vill dansa med, och bara en idiot tackar nej till ett sådant tillfälle.
-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-
Nu är det dags för mig att spara skägg, eftersom att jag vägrar att förlora mot Jeppe i våran "Skäggtävling". Han vann våran Youtubetävling med sitt "Lasse Winnerbäck-bidrag" och det är INTE okej. Att förlora mot Jeppe-Lasse-duon.
Glenka - Dansar och vinner(wiener)
söndag 10 januari 2010
Luleåresan, bal och bokstavsresans slut?
GAAAAAAH jag ger mig. Jag kände mig riktigt motiverad för att genomföra "Bokstavsresan, från A-Å" men varje gång jag tänkte skriva lite i bloggen så blev jag påmind om att jag måste slutföra den. Detta var alltså något som jag "tog vatten över mitt eget huvud" på.
"Men det måste jag väl inte?" sa jag till mig själv. Det blev så också, vi kan säga att planet kraschade.
När man ändå talar om trollen (eller flygplanen) så blev jag hemkommen från Sveriges, förlåt mig, VÄRLDENS vackraste stad: Luleå. "Åhnej, nu ska Glenka prata om Luleå! Här ska jag sluta läsa" tänker kanske ni då. Men det är här ni tar fel: Ni ska läsa resterande texten och njuta varenda sekund av mitt tjat. Det kan ni hoppa upp och sätta er på!
Jag och min halte vän Jesper beslöt oss för att åka upp till Luleå för att göra det man bara MÅSTE göra när man är där: Gå på hockey och stå i Luleåklacken.
Första matchen vi såg var mellan Luleå-HV71. En match där Luleå fullständigt dominerade matchen (skottstatistik 40-27) men ÄNDÅ LYCKAS FÖRLORA?? Man står där, övergiven, besviken och tänker: "Nu vill jag bara hem och glömma allt". Loggar in på facebook och PANG! Hetsad av diverse HV-fans. Det är väldigt lätt att hålla på de som leder Elitserien och sedan gå omkring och vara kaxiga över det. Värt att notera är att ingen av de har något som helst relaterat till Jönköping.
MEN NU GLÖMMER VI DEN MATCHEN... och lägger fokus på Luleå-Frölunda. 5-4 till Luleå och det första jag gör är att ringa min syster Jenny. Jag ber henne att hälsa sin kille (Poul) som är frölundait och hetsar honom. Det kändes bättre då.
Nu är man dessutom anmäld till balen. Min partner var kanske den... ja, hur ska vi uttrycka oss? Det mest ivriga någonsin? En katt kring het gröt? Jag sitter i fåtöljen och tittar på TV (om någon från radiotjänst läser detta så har jag INGEN TV, utan det är på datorn) och håller på att somna. Då får jag ett sms. Jag öppna upp SMS:et och läser. Hon satt och hade nedräkning till när man kunde anmäla sig till balen. När klockan väl är 22:00 och registreringen inte är öppnad än (22:00 öppnades den) började hon känna frustration. Frustration som övergick till panik. Men klockan slog 22:06 och hon exploderar: NU KAN MAN REGISTRERA SIG!
Efter det så bitchar hon runt med mig och tvingar mig att skicka ett mail med en fråga i.
(Balhistorien KAN vara liiiite överdriven ;) )
Glenka - Överdriver om en del ibland?
"Men det måste jag väl inte?" sa jag till mig själv. Det blev så också, vi kan säga att planet kraschade.
När man ändå talar om trollen (eller flygplanen) så blev jag hemkommen från Sveriges, förlåt mig, VÄRLDENS vackraste stad: Luleå. "Åhnej, nu ska Glenka prata om Luleå! Här ska jag sluta läsa" tänker kanske ni då. Men det är här ni tar fel: Ni ska läsa resterande texten och njuta varenda sekund av mitt tjat. Det kan ni hoppa upp och sätta er på!
Jag och min halte vän Jesper beslöt oss för att åka upp till Luleå för att göra det man bara MÅSTE göra när man är där: Gå på hockey och stå i Luleåklacken.
Första matchen vi såg var mellan Luleå-HV71. En match där Luleå fullständigt dominerade matchen (skottstatistik 40-27) men ÄNDÅ LYCKAS FÖRLORA?? Man står där, övergiven, besviken och tänker: "Nu vill jag bara hem och glömma allt". Loggar in på facebook och PANG! Hetsad av diverse HV-fans. Det är väldigt lätt att hålla på de som leder Elitserien och sedan gå omkring och vara kaxiga över det. Värt att notera är att ingen av de har något som helst relaterat till Jönköping.
MEN NU GLÖMMER VI DEN MATCHEN... och lägger fokus på Luleå-Frölunda. 5-4 till Luleå och det första jag gör är att ringa min syster Jenny. Jag ber henne att hälsa sin kille (Poul) som är frölundait och hetsar honom. Det kändes bättre då.
Nu är man dessutom anmäld till balen. Min partner var kanske den... ja, hur ska vi uttrycka oss? Det mest ivriga någonsin? En katt kring het gröt? Jag sitter i fåtöljen och tittar på TV (om någon från radiotjänst läser detta så har jag INGEN TV, utan det är på datorn) och håller på att somna. Då får jag ett sms. Jag öppna upp SMS:et och läser. Hon satt och hade nedräkning till när man kunde anmäla sig till balen. När klockan väl är 22:00 och registreringen inte är öppnad än (22:00 öppnades den) började hon känna frustration. Frustration som övergick till panik. Men klockan slog 22:06 och hon exploderar: NU KAN MAN REGISTRERA SIG!
Efter det så bitchar hon runt med mig och tvingar mig att skicka ett mail med en fråga i.
(Balhistorien KAN vara liiiite överdriven ;) )
Glenka - Överdriver om en del ibland?
torsdag 31 december 2009
Nu börjar resan från A-Å
Att resan har sitt stopp vid bokstaven "Å" och inte "Ö" kommer snart att förklaras. Det beror inget att göra med en ny dyslexiska sida från mig, utan jag hade tänkt att skriva något kort om ALLA mina vänner på Facebook (som jag har träffat minst en gång).
Idén kommer ifrån den amerikanska komikern Conan O'Brien där han förolämpar alla världens länder för att ta reda på vilka som ser på hans program. Jag kommer dock inte att förolämpa någon, men om jag nämner alla jag har på min lista, så får vi se vilka som hör av sig bland kommentarerna. När resan är färdig, så kommer alla som hör av sig att hamna på en hederslista där alla kan beskåda vilka roliga prickar det finns.
Jag vet själv hur det är. Alla vill läsa om sig själv, precis som för mig. Mitt mål är att genomföra en magisk resa likt en sagobok. Från A-Å.
1. Sofia Abel:
En tjej på jobbet som jag egentligen inte vet så mycket om egentligen. Det enda jag vet är att hon strulade med någon av norstats aggressiva chefer, dock inte Peter ;)
2. Nathalie Albrigtsen:
Vi fortsätter listan med ytterliggare en tjej från jobbet. Om det finns olika dansmattor som man kan trampa på till diverse olika TV-spel, så kan vi ändå kalla henne för "Dansnatta". Svensk mästare i Bugg (sett på facebook). Grattis!
3. Alexandra Ankarman:
Det finns ett par på jobbet som jag är rädd för. Hon är en utav dem. Ena stunden så skrattar vi båda åt någonting som är roligt, och andra stunden så skämtar jag om henne. På en millisekund så har hon börjat jaga mig runt kontoret. Hon må vara starkare, men ingen slår Glenka på löpning.
4. Helen Andersson:
Officiellt så har jag två systrar. Jenny och Therese heter dem, men inofficiellt har vi utsett Helen (Therese kompis) till min "Gudsyster". Att säga "Vi" vore kanske ett misstag, men dem två har gjort det, och jag håller med godvilligt.
5. Victor Andersson:
Det var inte så längesen jag träffade honom, då var det ett kallprat och ett snabbt "hej" på Hemköp i Ryd. Innan dess var det ett tag sedan, anledningen stavas "lumpen". Vi har spelat en del innebandy ihop, och när han kommer fram till mig så säger han: "Känner du igen mig?" Det lät som att han hade återuppstått från de döda, men jag kände allt igen honom. Bra på innebandy, en riktigt reko snubbe över lag.
6. Jessica Andersson:
Det här är även det en tjej på jobbet. En blygsam sådan som knappt vågar säga "hej" om hon inte har lite alkohol i kroppen. Men när hon väl har det så är vi bästa polare och jag är hennes DJ. Hon vågar visserligen nästan bara prata med Alexandra på jobbet. Lite synd, hon är säkert asschysst.
7. Jimmy Angren:
Finns tyvärr inte så mycket att säga. Han var med och spelade i samma studentlag som jag, men försvann med laget.
8. Marcus Antonsson:
Det här är en person som jag har lärt känna genom min gode vän Kalle. Tydligen en jäkel på golf, och om inte annat en bra fotbollsspelare. Vi spelade korpen ihop där jag lärde känna honom. Kan tända till på planen om det hettar till. Rätt inställning.
9. Johanna Appelgren:
HERMANS BIHANG! Det är min (förmodligen) bästaste bästa väns flickvän. Ett roligt randomminne var när en random snubbe berättade för mig att han tänkte ragga på henne. Mitt svar var: "Det ger du fan i, för det är min polares tjej". Senare den kvällen dansade jag och Johanna med varandra på skoj. Med besviken min så kläcker han ur sig: "Du sa ju att hon var upptagen". Det var hon också, men det går faktiskt att vara kompisar med tjejer också, vilket han inte insåg (kände mig lite homo efter den sista meningen, men hoppas ni förstår).
10. Henrik Arnell:
Jag skulle kunna skriva ett helt blogginlägg om Henke. Finns ingen som har samma roliga kiss- och bajshumor som jag, utom han. Mycket onkel kånkel, nazist och homoskämt har satt prägel på en väldigt annorlunda vänskap. Mitt första möte med honom minns jag starkt. Han hade skrivit en uppsats om olika ideologier. Jag kände honom inte, men rykte pappret ur hans hand och läste första meningen som löd: "Nazismen är en missuppfattad ideologi". Till min stora förtjusning läser jag det högt för hela klassen som skrattar. Han söker ursäkter, men finner inga. Sedan den dagen så insåg han att jag var lika sjuk i huvudet som han. Jäkla synd att han bor i Oslo nuförtiden.
Glenka - Snart färdig med bokstaven "A"
Idén kommer ifrån den amerikanska komikern Conan O'Brien där han förolämpar alla världens länder för att ta reda på vilka som ser på hans program. Jag kommer dock inte att förolämpa någon, men om jag nämner alla jag har på min lista, så får vi se vilka som hör av sig bland kommentarerna. När resan är färdig, så kommer alla som hör av sig att hamna på en hederslista där alla kan beskåda vilka roliga prickar det finns.
Jag vet själv hur det är. Alla vill läsa om sig själv, precis som för mig. Mitt mål är att genomföra en magisk resa likt en sagobok. Från A-Å.
1. Sofia Abel:
En tjej på jobbet som jag egentligen inte vet så mycket om egentligen. Det enda jag vet är att hon strulade med någon av norstats aggressiva chefer, dock inte Peter ;)
2. Nathalie Albrigtsen:
Vi fortsätter listan med ytterliggare en tjej från jobbet. Om det finns olika dansmattor som man kan trampa på till diverse olika TV-spel, så kan vi ändå kalla henne för "Dansnatta". Svensk mästare i Bugg (sett på facebook). Grattis!
3. Alexandra Ankarman:
Det finns ett par på jobbet som jag är rädd för. Hon är en utav dem. Ena stunden så skrattar vi båda åt någonting som är roligt, och andra stunden så skämtar jag om henne. På en millisekund så har hon börjat jaga mig runt kontoret. Hon må vara starkare, men ingen slår Glenka på löpning.
4. Helen Andersson:
Officiellt så har jag två systrar. Jenny och Therese heter dem, men inofficiellt har vi utsett Helen (Therese kompis) till min "Gudsyster". Att säga "Vi" vore kanske ett misstag, men dem två har gjort det, och jag håller med godvilligt.
5. Victor Andersson:
Det var inte så längesen jag träffade honom, då var det ett kallprat och ett snabbt "hej" på Hemköp i Ryd. Innan dess var det ett tag sedan, anledningen stavas "lumpen". Vi har spelat en del innebandy ihop, och när han kommer fram till mig så säger han: "Känner du igen mig?" Det lät som att han hade återuppstått från de döda, men jag kände allt igen honom. Bra på innebandy, en riktigt reko snubbe över lag.
6. Jessica Andersson:
Det här är även det en tjej på jobbet. En blygsam sådan som knappt vågar säga "hej" om hon inte har lite alkohol i kroppen. Men när hon väl har det så är vi bästa polare och jag är hennes DJ. Hon vågar visserligen nästan bara prata med Alexandra på jobbet. Lite synd, hon är säkert asschysst.
7. Jimmy Angren:
Finns tyvärr inte så mycket att säga. Han var med och spelade i samma studentlag som jag, men försvann med laget.
8. Marcus Antonsson:
Det här är en person som jag har lärt känna genom min gode vän Kalle. Tydligen en jäkel på golf, och om inte annat en bra fotbollsspelare. Vi spelade korpen ihop där jag lärde känna honom. Kan tända till på planen om det hettar till. Rätt inställning.
9. Johanna Appelgren:
HERMANS BIHANG! Det är min (förmodligen) bästaste bästa väns flickvän. Ett roligt randomminne var när en random snubbe berättade för mig att han tänkte ragga på henne. Mitt svar var: "Det ger du fan i, för det är min polares tjej". Senare den kvällen dansade jag och Johanna med varandra på skoj. Med besviken min så kläcker han ur sig: "Du sa ju att hon var upptagen". Det var hon också, men det går faktiskt att vara kompisar med tjejer också, vilket han inte insåg (kände mig lite homo efter den sista meningen, men hoppas ni förstår).
10. Henrik Arnell:
Jag skulle kunna skriva ett helt blogginlägg om Henke. Finns ingen som har samma roliga kiss- och bajshumor som jag, utom han. Mycket onkel kånkel, nazist och homoskämt har satt prägel på en väldigt annorlunda vänskap. Mitt första möte med honom minns jag starkt. Han hade skrivit en uppsats om olika ideologier. Jag kände honom inte, men rykte pappret ur hans hand och läste första meningen som löd: "Nazismen är en missuppfattad ideologi". Till min stora förtjusning läser jag det högt för hela klassen som skrattar. Han söker ursäkter, men finner inga. Sedan den dagen så insåg han att jag var lika sjuk i huvudet som han. Jäkla synd att han bor i Oslo nuförtiden.
Glenka - Snart färdig med bokstaven "A"
onsdag 30 december 2009
Besöksräknaren - En rikig morot
Med ljus och lykta så sökte jag liv därute, jag var helt övertygad om att min blogg (mer eller mindre) var död. När jag väl där, på ruinens kant av desperation, skrek ut till er därute så kom ett passande uttryck: "Den som söker han finner". Jag sökte och jag fann ett par gästboksinlägg där folk visade sig läsa det jag skrev. Riktigt kul!
Min hjälpsamme storasyster Jenny, erbjöd sig att hjälpa mig att införskaffa en besöksräknare på min blogg. Uppgivenheten gick från total till hoppfull för att sedan komma till sin slutdestination: tillfredsställelse. Efter lite om och men så var saken biff, jag hade nu fått min bloggräknare. Jag gick in igår och tittade, och då hade jag ~5 besökare (trots att jag inte skrivit något). Överraskningarna fortsatte att hagla in, när jag idag (runt 07:00) bara skulle kolla till den, i brist på annat, så upptäckte jag att det stod "3 besökare". Visst, nu är kanske inte jag någon "Blondinbella", men för att vara dödlig så måste jag ändå erkänna att jag är klart nöjd.
Precis som rubriken säger så är besöksräknaren en riktig morot. Nu "behöver" ni inte längre skriva kommentarer för att jag ska få motivation att fortsätta (givetvis uppskattas det alltid ändå) men nu kan jag åtminstone se att folk åtminstone tar sig tiden att kika in för att se hur mina tankar går.
Humöret är på topp och det är ännu bara gryning i ett förvånansvärt kallt söder. Jag hade tänkt att redan nu avslöja vad jag ska skriva om härnäst, men det kan jag inte. Det går inte av den enkla anledningen att jag faktiskt inte vet vad som komma skall. Ni får helt enkelt surfa in och läsa själva. Jag ska försöka att inte tråka ut er alltför mycket ;)
Glenka - Funderar på att börja äta grönsaker. Morötter för att vara exakt.
Min hjälpsamme storasyster Jenny, erbjöd sig att hjälpa mig att införskaffa en besöksräknare på min blogg. Uppgivenheten gick från total till hoppfull för att sedan komma till sin slutdestination: tillfredsställelse. Efter lite om och men så var saken biff, jag hade nu fått min bloggräknare. Jag gick in igår och tittade, och då hade jag ~5 besökare (trots att jag inte skrivit något). Överraskningarna fortsatte att hagla in, när jag idag (runt 07:00) bara skulle kolla till den, i brist på annat, så upptäckte jag att det stod "3 besökare". Visst, nu är kanske inte jag någon "Blondinbella", men för att vara dödlig så måste jag ändå erkänna att jag är klart nöjd.
Precis som rubriken säger så är besöksräknaren en riktig morot. Nu "behöver" ni inte längre skriva kommentarer för att jag ska få motivation att fortsätta (givetvis uppskattas det alltid ändå) men nu kan jag åtminstone se att folk åtminstone tar sig tiden att kika in för att se hur mina tankar går.
Humöret är på topp och det är ännu bara gryning i ett förvånansvärt kallt söder. Jag hade tänkt att redan nu avslöja vad jag ska skriva om härnäst, men det kan jag inte. Det går inte av den enkla anledningen att jag faktiskt inte vet vad som komma skall. Ni får helt enkelt surfa in och läsa själva. Jag ska försöka att inte tråka ut er alltför mycket ;)
Glenka - Funderar på att börja äta grönsaker. Morötter för att vara exakt.
söndag 27 december 2009
T9 är ett kul fenomen
För de lite äldre läsarna som bor under stenar så kommer en kort förklaring på vad T9 är:
http://sv.wikipedia.org/wiki/T9
Ännu kortare för den gamle och late:
Man trycker bara en gång på knappen per bokstav, så räknar telefonen ut vilket ord du söker
SMS är något jag använder mig ofta av. Inte bara ofta, utan 20-30 st om dagen. Lite titt som tätt så händer det att vissa, enligt mig väldigt vanliga, ord inte finns med i ordlistan. Varje gång det händer så blir min första tanke: "ÅH, nu har jag något att blogga om." Sedan distraheras mina tankar av något ätbart, och idén är som bortflugen. Men just nu har jag inget ätbart hemma, och ett ord dök upp: "Pippi".
"Det finns värre ord. Min telefon har inte XXXX, vilket jag tycker är mer självklart"
Wiseguy, detta handlar inte om dig, utan om mig. Jag minns inte alla orden, och det är oerhört frustrerande om man vill blogga om saken. När man skriver "pippi" så dyker ett annat ord, ganska likt mitt ord upp. "Piss".
"- AMEN KOMIGEN!" säger jag högt för mig själv, i min ensamhet i lägenheten. Min gamla telefon hade inte N... ett ganska fult ord. Eftersom att jag står bakom PK-lagarna så beslutar jag mig för att inte säga det högt. Istället får ni en verbal rebus:
Neger + Hora
Förstår ni inte den, så kan jag berätta svaret i enrum. Det ordet är dock borttaget ur min nya telefons T9.
_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-
För övrigt så fick jag veta en annan sjuk sak. Många är bra på att uttrycka sina känslor och tankar med papper och penna. Åsa och jag kallpratade lite grann på MSN, och då började hon skryta en del. Oftast när någon skryter om något så rycker man på axlarna och tänker: "Whatever", men det hon hade att säga var mäkta imponerande: Hon är medlem på någon sida där man publicerar upp sina bilder på nätet, och så får folk kommentera ens verk. Hon hade inte mindre än 20'000 besökare på sin sida (!!). Då kan man rita bra. Jag har sett bilderna själv, och jag är imponerad på riktigt. Jag tänker inte köra med "Jag-kan-knappt-rita-ett-rakt-streck" eller "Streckgubbs"-snacket, för jag kan rita rätt okej, ibland. Men hon var bra, hatten av!
Än en gång börjar klockan ticka iväg inpå småtimmarna. Jeppe terroriserar mig på MSN, men hans tolkning av Brook (från en TV-serie) när han säger "Beautiful" har lättat på mina skrattgropar ofta. Nu har jag sparat när han säger det, och det är en vass kandidat till SMS-signalstiteln.
Brook:
http://th04.deviantart.net/fs22/300W/f/2008/006/4/5/45ce8c3cfee51b51.png
Glenka - Säger sitt om T9, "Ritskillz" och roliga imitationer
http://sv.wikipedia.org/wiki/T9
Ännu kortare för den gamle och late:
Man trycker bara en gång på knappen per bokstav, så räknar telefonen ut vilket ord du söker
SMS är något jag använder mig ofta av. Inte bara ofta, utan 20-30 st om dagen. Lite titt som tätt så händer det att vissa, enligt mig väldigt vanliga, ord inte finns med i ordlistan. Varje gång det händer så blir min första tanke: "ÅH, nu har jag något att blogga om." Sedan distraheras mina tankar av något ätbart, och idén är som bortflugen. Men just nu har jag inget ätbart hemma, och ett ord dök upp: "Pippi".
"Det finns värre ord. Min telefon har inte XXXX, vilket jag tycker är mer självklart"
Wiseguy, detta handlar inte om dig, utan om mig. Jag minns inte alla orden, och det är oerhört frustrerande om man vill blogga om saken. När man skriver "pippi" så dyker ett annat ord, ganska likt mitt ord upp. "Piss".
"- AMEN KOMIGEN!" säger jag högt för mig själv, i min ensamhet i lägenheten. Min gamla telefon hade inte N... ett ganska fult ord. Eftersom att jag står bakom PK-lagarna så beslutar jag mig för att inte säga det högt. Istället får ni en verbal rebus:
Neger + Hora
Förstår ni inte den, så kan jag berätta svaret i enrum. Det ordet är dock borttaget ur min nya telefons T9.
_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-
För övrigt så fick jag veta en annan sjuk sak. Många är bra på att uttrycka sina känslor och tankar med papper och penna. Åsa och jag kallpratade lite grann på MSN, och då började hon skryta en del. Oftast när någon skryter om något så rycker man på axlarna och tänker: "Whatever", men det hon hade att säga var mäkta imponerande: Hon är medlem på någon sida där man publicerar upp sina bilder på nätet, och så får folk kommentera ens verk. Hon hade inte mindre än 20'000 besökare på sin sida (!!). Då kan man rita bra. Jag har sett bilderna själv, och jag är imponerad på riktigt. Jag tänker inte köra med "Jag-kan-knappt-rita-ett-rakt-streck" eller "Streckgubbs"-snacket, för jag kan rita rätt okej, ibland. Men hon var bra, hatten av!
Än en gång börjar klockan ticka iväg inpå småtimmarna. Jeppe terroriserar mig på MSN, men hans tolkning av Brook (från en TV-serie) när han säger "Beautiful" har lättat på mina skrattgropar ofta. Nu har jag sparat när han säger det, och det är en vass kandidat till SMS-signalstiteln.
Brook:
http://th04.deviantart.net/fs22/300W/f/2008/006/4/5/45ce8c3cfee51b51.png
Glenka - Säger sitt om T9, "Ritskillz" och roliga imitationer
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)