Grattis Dan-the-man!

Efter en sen gårdagsnatt och ett par timmars dösnack med Knutsson i telefon (han ringde mig som tur var) så kom man äntligen till sängs. Under hela natten har man sovit som en stock, och jag väcks runt 11-hugget av att min storasyster Jenny ringer för att gratulera mig på min födelsedag. Inte bara ville hon "gratta mig" utan hon frågade även vad jag önskar mig på min stora dag. Lika frågandes som henne svarar jag att jag inte har en aning om vad jag kan tänkas vilja ha. Förklaringen fortsätts med att jag berättar att jag bara har önskat mig pengar av såväl mamma som pappa. Pengaidén får en twist och hon kontrar med ett presentkort. "Det blir perfekt" avslutar jag med.


När samtalet väl avslutas så tar jag mig en titt på min telefon för att se vad klockan är. Ett par grattis-SMS hade även hittat vägen till min telefon. Alla meddelanden besvaras och datorn slås på.

"7 nya händelser" står det på min facebook. "Oj, det var värst" tänker jag. "Klockan är ju bara 11:00". Det är övervägande släkt och lite vänner som hade skrivit på min "wall". Jag tackade för alla gratulationer (på både norska och svenska). Emil gav mig en födelsedagspresent som inte lär vinna något "PK-Pris", men samtidigt känner han mig alltför väl, och vet hur mycket jag uppskattar skum humor.

Man måste kunna skämta om det mesta. Det som han länkade SKA man kunna skoja om utan att vara "rasist", så jag illustrerar i form av ett klipp på youtube vad jag menar:



Kalle Anka: Invandraren






Resten av dagen återstår att se vad som händer. Jag fick förslaget av mitt systerskap om att göra en tårta, men jag har ingen (normal person) att äta den med. Victor ville nämligen dyka upp ikväll efter att han har tofflat hos flickvännen (ja' e' int' bitter), och känner jag han rätt så gör han som myrorna i Kalle Anka (passande nog): Han skär upp en liten bit av tårtan och bär iväg på resten.



Skämtosido: Vi får se vad dagen har att erbjuda. Elin föreslog en födelsedagsfest, likt den förra året, men jag tror nog tyvärr inte att det blir av. Riktigt längesedan man hörde av den gamla harskranken, riktigt kul när gamla vänner säger hej :)



Glenka - Fyller ju år idag!

Linköping - Luleå: Glenka gör bort sig i klacken x2

Matchen mellan Linköpings HC - Luleå skulle bli en ganska rolig match trots förlusten. Jag märkte att det inte fanns någon klackledare för kvällen i Luleåklacken, så jag bestämde mig för att ta saken i egna händer. Vid flertalet tillfällen lyckades jag riva igång klacken bra, med Jeppe som hjälpte till fint. Sedan fick jag den "briljanta idén" att köra klassikern: "Ge mig ett L!" för att sedan bokstavera till "L-U-L-E-Å". Brukar man gå på olika sportsevenemag så vet man vilken ramsa jag menar. Händelseförloppet utspelades sig som följer:


Glenka:
- Ge mig ett L!

Klacken:
...L!

Glenka:
- Ge mig ett U!

Klacken:
...U!

Glenka:
- Ge mig ett E.... FAAAN! *sjunker ihop i fosterställning* JAG MENAR ETT L!

Sedan bokstaverade jag färdigt och ropade efteråt: "Kan jag få en revansch på den sen?" Folket skrattar och ropar: "JA!"
Efter matchen så kom det fram en snubbe från klacken och "High-Fivade" och tackade mig för en bra insats. Vi hade även (som så ofta förr) kommit bra överrens med okänt folk tidigare som vi diskuterade hockey med.


Man kan tycka att den där grodan vore nog för Glenka på hockey. En person vi stötte på i klacken berättade om när han var på hockey i Coop Arena på matchen Luleå - HV71 nu i början på januari. Han berättade om en unge (?) som hade ropat att Stefan Liv hade tur och var ful. Självklart misstänkte både jag och Jeppe att det kan ha varit en groda som flög ur mig 120 mil bort och som följt med oss hit ner igen. Faktum är att den grodan finns på film, och jag är väl inte sämre än att jag kan illustrera vad jag menar:




(Tyvärr var jag inte medveten om att Jesper filmade detta)


Vi är dock inte helt säkra på att han menade mig, men det var nog inte så många som sa just de orden han beskrev på just den matchen ;)




Glenka - Bjuder på två ishockeyhistorier av högsta klass

Då var den genomförd - Den första balträningen

Vilken dag, den började inte särskilt bra. Klockan började bli lite för mycket, och jag stressade för att bli klar. Det som drog ut var ett samtal med polare victors mamma som är väldigt pratglad, och efter ett tag så lyckas jag även komma iväg. Efter ett tag, när jag börjar närma mig busshållplatsen så slänger jag ett öga på klockan. Det var nu 4 min kvar tills den gick, och jag hann.

"- Det är väl bäst att jag skickar iväg en sms-biljett till bussen" tänker jag. Skickar iväg texten "LU" till "72365" och vad får man tillbaka: "Saldot på telefonen är för lågt. Vänligen ladda på telefonen och försök igen". Eftersom att jag tar allting bokstavligt, så tar jag löpet mot statoil och laddar på telefonen med 100:- till telefonen. När jag kliver ut från dörrarna till Statoil så ser jag hur min buss kommer. "ASS!" är ordet som ekar i hela ryd, och jag springer mot hållplatsen igen. Precis när jag kommer fram så missar jag bussen - med minsta möjliga mariginal.

Vad gör man då? Nästa buss går om 30 min och man har bestämt att man ska träffa Emelie en viss tid. En sak kan jag lova - du vill INTE komma försent till bestämda tider med henne, de som väljer att göra det har gjort det på egen risk. Ringer en nyvaken Caspar som inte har någon egen vilja. Frivilligt sätter han sig i bilen och kör mig in till stan.

När jag väl kommer fram så har jag ett par minuter till godo igen och inväntar henne. När hon väl kommer fram så beslutar vi oss för att röra oss upp mot gymnastikhallen på Ågatan. Mycket folk på en relativt liten yta är ingen vinnande kombination, hela träningen blev en ständig kamp mot ribbstolarna (eftersom att det var lite trångt).

1-2-3, 1-2-3, 1-2-3 med högerfot fram först, och sedan vänsterfot bak. Svårt att förstå, svårt att skriva ner på ett lättare sätt. Men självklart är det Wienervals jag menar. Det var just den dansen som vi fick lära oss för dagen. Inte jättesvårt, men misstänker att det är mer än bara en 3-stegskombo.


Måste ändå erkänna att det var rätt kul. På min tid, när det vankades bal, så var jag skeptisk till hela konceptet. Det fanns inte heller någon potentiell danspartner för mig. "Varför då?" undrar kanske ni då, och svaret är enkelt: Jag gick på folkungaskolan.


Men nu har jag fått en danspartner som jag vill dansa med, och bara en idiot tackar nej till ett sådant tillfälle.



-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-


Nu är det dags för mig att spara skägg, eftersom att jag vägrar att förlora mot Jeppe i våran "Skäggtävling". Han vann våran Youtubetävling med sitt "Lasse Winnerbäck-bidrag" och det är INTE okej. Att förlora mot Jeppe-Lasse-duon.



Glenka - Dansar och vinner(wiener)

Luleåresan, bal och bokstavsresans slut?

GAAAAAAH jag ger mig. Jag kände mig riktigt motiverad för att genomföra "Bokstavsresan, från A-Å" men varje gång jag tänkte skriva lite i bloggen så blev jag påmind om att jag måste slutföra den. Detta var alltså något som jag "tog vatten över mitt eget huvud" på.

"Men det måste jag väl inte?" sa jag till mig själv. Det blev så också, vi kan säga att planet kraschade.

När man ändå talar om trollen (eller flygplanen) så blev jag hemkommen från Sveriges, förlåt mig, VÄRLDENS vackraste stad: Luleå. "Åhnej, nu ska Glenka prata om Luleå! Här ska jag sluta läsa" tänker kanske ni då. Men det är här ni tar fel: Ni ska läsa resterande texten och njuta varenda sekund av mitt tjat. Det kan ni hoppa upp och sätta er på!


Jag och min halte vän Jesper beslöt oss för att åka upp till Luleå för att göra det man bara MÅSTE göra när man är där: Gå på hockey och stå i Luleåklacken.
Första matchen vi såg var mellan Luleå-HV71. En match där Luleå fullständigt dominerade matchen (skottstatistik 40-27) men ÄNDÅ LYCKAS FÖRLORA?? Man står där, övergiven, besviken och tänker: "Nu vill jag bara hem och glömma allt". Loggar in på facebook och PANG! Hetsad av diverse HV-fans. Det är väldigt lätt att hålla på de som leder Elitserien och sedan gå omkring och vara kaxiga över det. Värt att notera är att ingen av de har något som helst relaterat till Jönköping.

MEN NU GLÖMMER VI DEN MATCHEN... och lägger fokus på Luleå-Frölunda. 5-4 till Luleå och det första jag gör är att ringa min syster Jenny. Jag ber henne att hälsa sin kille (Poul) som är frölundait och hetsar honom. Det kändes bättre då.


Nu är man dessutom anmäld till balen. Min partner var kanske den... ja, hur ska vi uttrycka oss? Det mest ivriga någonsin? En katt kring het gröt? Jag sitter i fåtöljen och tittar på TV (om någon från radiotjänst läser detta så har jag INGEN TV, utan det är på datorn) och håller på att somna. Då får jag ett sms. Jag öppna upp SMS:et och läser. Hon satt och hade nedräkning till när man kunde anmäla sig till balen. När klockan väl är 22:00 och registreringen inte är öppnad än (22:00 öppnades den) började hon känna frustration. Frustration som övergick till panik. Men klockan slog 22:06 och hon exploderar: NU KAN MAN REGISTRERA SIG!

Efter det så bitchar hon runt med mig och tvingar mig att skicka ett mail med en fråga i.

(Balhistorien KAN vara liiiite överdriven ;) )



Glenka - Överdriver om en del ibland?