Några tankar om... Civilkurage?

Jag hade en diskussion med en polare på telefon. Egentligen så har jag ingen aning om hur vi ens kom in på ämnet, men vi började i vilket fall prata om civilkurage. Han berättade då att alliansen (högern) hade funderingar på att införa det i Sverige. Min första tanke var: "Har vi inte redan det?". Snabbare än Lucky Luke så googlade jag upp det, och där kunde läsas att det inte verkade vara infört än. Det kan visserligen vara så att det är infört nu, rätta mig om jag har fel.
Jag sökte med ljus och lykta efter en närmre förklaring på vad det innebar, men han inte mer än få igång tändstickorna tills jag fann detta på Wikipedia:


"Att ha Civilkurage innebär att ha mod att stå för sin mening även när det innebär en personlig risk, förmågan att stå upp för sina värderingar, trots vetskap om öppet eller latent motstånd från omgivningen".



Fortsätt att rätta mig om jag har fel. Men jag tolkade detta som om att om man inte sätter andras säkerhet före sin egen (dvs. att man är feg) så kan man straffas för det? Detta må låta oerhört själviskt, men jag skulle ALDRIG sätta mitt eget liv framför någon annan okänd persons. Jag målar upp ett scenario för er, av en händelse så råkar jag ha både pensel och färgburk liggandes:


Du går på stan en fredagskväll på väg hem från krogen. På vägen hem så ser du där en person agerar hotfullt mot en annan, hållandes en kniv i sin hand. Vi kan kalla de för person A och B. Person A (personen med kniven) viftar hejvilt och skriker diverse svordomar och agerar hotfullt. Den andra, det vill säga person B, backar undan och ber om ursäkt. Helt utan anledning flyger A på B och brottar ner honom (låt oss säga att det är två män) och fortsätter viftandet. Du hör hur de båda skriker, den ene av ilska och den andre av rädsla/smärta, det vet du inte. Om jag då drar mig tillbaka och inte känner mig sugen att få en kniv stucken i mig, så begår jag ett brott. Med andra ord: Jag straffas för att jag är feg.


Det känns helt ofattbart för mig. Enda gången jag skulle gå emellan är om en familjemedlem, nära vän eller någon som jag är förälskad i skulle hamna i den situationen. I annat fall skulle jag inte vilja sätta mitt liv till för att skydda någon okänd person som jag inte alls hyser några som helst känslor för. Däremot kan jag hålla med om att det låter bryskt att inte hjälpa till, men kan du med handen på hjärtat säga att du hade ingripit?. Om du skulle vara det, så tror jag (tyvärr) att du tillhör minoriteten. Fegt eller smart? En frågeställning som lätt kan jämföras med om man hade simmat, med ett rinnande sår, bland ett stim hungriga pirayor. Är det fegt eller smart?



Glenka - Feg eller smart?